Itex är en LaTeX-dialekt som används för att på ett enklare sätt kunna skriva in MathML.
Det finns egentligen två sorters matteläge. Matematiska formler kan tänkas förekomma i löpande text, som eller fristående som
Låt mig kalla dem textformler respektive stora formler. För att
skriva in en textformel använder du dollartecken:
$x$-axeln visas som -axeln, och vi kan tala om om vi skriver $\sqrt{2}$. För
stora formler, sådana som trivs bäst på en egen rad, använder vid
bakåtvänt snedstreck följt av hakparenteser, t.ex. \[\int_a^b
f(x) \dd x\] för att få
Siffror och variabler är det bara att skriva in som de är. Du
behöver inte ens ha mellanslag mellan en siffra och en variabel,
$2a$ och $2 a$ ger båda resultatet . Däremot bör du skriva ut ett mellanslag
mellan variablerna (det är alltså inte som i LaTeX). $ab \neq a
b$ ger resultatet . Lägg märke till skillnaden i kursivering.
Matematiska symboler som man kan skriva in direkt från
tangentbordet är:+ - = / :
! ' | [ ] (
)
Bara att använda. Måsparenteser { } används
för att gruppera ihop delar av en formel, vill du ha med dem synliga
kan du skriva \{ och \}. Till skillnad från
vanliga LaTeX kan du inte skriva in tecknen > och
< direkt, använd istället \gt respektive
\lt.
För att få upp saker i exponenten, använd tecknet
^. Vill du ha dem i index, använd _. Till
exempel ger $x^2$ och
$x^n_i$ blir . Du kan
använda måsvingar till att gruppera: $x^n_i \neq x^{n_i}$
visas .
Bråk skriver man med \frac. Textformeln
$\frac{x}{y}$ ger medan den stora formeln
\[\frac{a^2-b^2}{a+b}=a-b\] visas
En vanlig kvadratrot görs med $\sqrt{2}$ (). Vill du ha någon annan sorts rot heter
kommandot \root. Till exempel kan vi skriva \[
\root{n}{\frac{a}{b}} \] och få Observera att man använder ett och
samma kommando för alla slags rötter i vanlig LaTeX: där skriver man
$\sqrt[3]{-8}$ för att få .
Kommandon: \sum respektive
\int. Gränserna sätter du dit som exponenter och
index. Du kan behöva gruppera med måsvingar. Om du vill ha det hela
lite Mathematica-likt kan du använda \dd för d:et i
integralen: \[\int_a^b f(x) \dd x \approx \sum_{i=0}^n f(\xi_i)
\Delta x_i\] visas
En ensam centrerad punkt fås med \cdot. Användbart för
till exempel skalärprodukten:
$\vec{u}\cdot(\vec{v}\times\vec{w})$ ger , vilket
illustrerar även hur man skriver in vektorer och vektorprodukten. Vill
du ha flera punkter, använd \cdots. Det finns även
\ldots för låga punkter, \vdots för
vertikala punkter och \ddots för diagonala punkter.
Vill du sätta punkter ovanför en bokstav? Inga problem:
$\dot{s}$ ger och
på motsvarande sätt ger $\ddot{\theta}$ .
\[a \in \mathbb{N} \Longrightarrow a \in \mathbb{R}
\quad\text{därför att}\quad \mathbb{N} \subset \mathbb{R}\] visas
som Lägg märke till att vi kunde stoppa in text med
\text och extra mellanrum med \quad.
I matteläge har du fem olika sorters mellanrum: tunt mellanrum
(\, eller \thinspace), medelstort mellanrum
(\: eller \medspace), tjockt mellanrum
(\; eller \thickspace), ännu tjockare
(\quad) och slutligen litet negativt (tar bort mellanrum:
\!).
Oändligheten fås som $\infty$: .
Detta fungerar helt annorlunda i itex än i
LaTeX. \array är kommandot, som kanske inte bör användas
i textformler. Principen illustreras av att \[ \array{a & b &
c\\ d & e & f\\ g & h & i\\ j & k & l}\] ger
Lägg märke till att du inte fick några parenteser kring din
matris. Det görs med \left och
\right. \[ \left(\array{a & b & c\\ d & e
& f\\ g & h & i\\ j & k & l}\right)\] ger
Detta kan också användas för att definiera lite komplicerade
funktioner. \[ f(x) = \left\{\array{1 &
\text{om}\:x\in\mathbb{Q}\\0 & \text{annars}} \right \] ger